FÖRETAGETS VÄRDERINGSMETODER

Här hittar du de viktigaste metoderna för företagsvärdering av små och medelstora företag förklarade på ett begripligt sätt.

De fyra viktigaste metoderna för att beräkna företagsvärdet för små och medelstora företag är multipelmetoden, substansvärdemetoden, vinstvärdemetoden och DCF-metoden. Här är vad du bör veta om varje metod. Enkelt förklarat och med exempel.

Relaterade ämnen : Använd vår aktuella företagsvärdering online för en värdering med hjälp av multipelmetoden, baserad på aktuella multiplar och individuella värdedrivare. Dessutom publicerar vi de aktuella värderingsmultiplarna för många länder, sektorer och företagsstorlekar varje månad. Du hittar mer detaljerad information om försäljning av ett företag och ämnet företagsvärdering i guiden på ämnet företagsförsäljning och i den allmänna guiden om ämnet företagsvärdering .

Online företagsutvärdering, gratis och utan registrering, omedelbar utvärdering, 13-sidig rapport, algoritm baserad på tusentals utvärderingar

> Till företagsbetyg online <

DE VIKTIGASTE VÄRDERINGSMETODERNA I KORTHET:

Flera metoder

Orientering mot inköpspriser uppnådda för liknande företag

Nettovärdesmetod

Marknadsvärden för de objektivt existerande materiella tillgångarna i företaget

Förenklad intäktsvärdemetod

Företaget som en investering som genererar en viss ränta

DCF-förfarande

Framtida kassaflöden diskonteras till en lämplig kurs

Multipelmetoden

För en översikt över våra aktuella marknadsdata om värderingsmultiplar .

Betyg = Basmått multiplicerat med betygsmultipel

Multipelmetoden (även «multiplikatormetoden») är en procedur som ofta används inom området fusioner och förvärv. Metoden möjliggör en snabb kontroll av om den förväntade köpeskillingen för en företagsförsäljning är realistisk och lämplig för både köparen och säljaren. 

De priser som för närvarande uppnås av jämförbara företag som redan sålts används. Man undersöker den multipel (”multipel”, ”multiplikator”) som dessa företag såldes för och tillämpar denna faktor på företaget som ska värderas. Multiplar kan till exempel vara multiplar av rörelseresultat (”EBIT-multipel”), resultat före räntor, skatter, avskrivningar och amorteringar (EBITDA-multipel) eller försäljning (”försäljningsmultipel”).

Metoden lämpar sig i första hand för sedan länge etablerade företag. Här kan en vinstutveckling över flera år läggas till grund för utvärdering. Ju bättre empiriska värden är, desto mer meningsfullt blir resultatet. I alla fall är det tillrådligt att använda multipelmetoden utöver rimlighetskontrollen av ett företagsvärde som härrör från en annan metod.

Företagets indikativa värde fastställt med multipeln motsvarar ”företagsvärdet”. Detta är värdet av eget kapital plus finansiella skulder. Det innebär att den finansiella skulden ska dras av från det fastställda bolagsvärdet för värdet av det egna kapitalet.

Värdering med EBIT-multipelmetoden

Vid utvärdering av företaget med EBIT-multipelmetoden multipliceras det genomsnittliga nettoresultatet före räntor och skatter (“EBIT”, resultat före vinst och skatter) för de senaste åren med EBIT-multipeln. Resultatet före skatt och räntor beaktas så att multiplerna förblir jämförbara för företag med olika skattesatser och skuldkapitalstruktur. För mindre företag med en omsättning på upp till 20 miljoner ligger det observerade intervallet för multiplar huvudsakligen i intervallet 4 – 10. En multipel på 6 eller högre betyder att företaget är mycket attraktivt. Var företaget befinner sig inom intervallet beror på siffrorna och på olika många ”mjuka faktorer”. 

NIMBO använder EBITC-multiplar för företagsvärdering

Här utgår EBIT plus hela ledningsersättningen (bruttolön, arbetsgivaravgift till socialförsäkringen, bilkostnader) som grund.

I mindre företag kan verkställande direktören i viss mån själv bestämma sin lön. ”EBITC” möjliggör en jämförelse med andra företags intjäningsförmåga utan snedvridningar på grund av löner som ligger över eller under marknadslönen, egenheter i kapitalstrukturerna och olika skattesatser. Med EBIT-varianten justeras även chefens lön, men NIMBO föredrar EBITC-varianten eftersom den ur empirisk synvinkel kan förklara observerade köperbjudanden bättre än EBIT-varianten.

Värdering med EBITDA-multipelmetoden

Till skillnad från EBIT inkluderar EBITDA (vinst före räntor, skatter, avskrivningar och amorteringar) inte avskrivningar. Med samma EBIT kan EBITDA för ett kapitalintensivt företag vara betydligt högre än för ett personalintensivt.

När det gäller kapitalintensiva företag med högt egenvärde är det ur köparens perspektiv vettigt att arbeta med EBITDA-multiplar, eftersom avskrivningsnivån tillåter ett visst spelrum, vilket kan förvränga resultatet. Det bör alltid övervägas vilken fas av investeringscykeln företaget befinner sig i. Investeringar på gång?

Betyg med försäljningsmultiplar

Ur en investerares synvinkel är den eventuella vinsten för ett företag av särskilt intresse. Men om den nuvarande vinsten inte är meningsfull, mycket liten eller till och med negativ, bör ett annat mått, såsom försäljning, tittas på. Detta kan vara vettigt, till exempel om köparen tror på att förbättra avkastningen på försäljningen med sina egna befintliga, mer effektiva kostnadsstrukturer. Den potentiella köparen tar en större risk med denna metod och måste tro att företaget kommer att göra vinster i framtiden. 

En försäljningsmultipelutvärdering kan också användas som ett komplement eller för att kontrollera rimligheten i andra utvärderingar.

Intäktsmultiplar är betydligt mindre än EBIT-multiplar. Det observerade intervallet ligger mestadels mellan 0,2 och 2, beroende på bransch, lönsamhet, tillväxtutsikter och några andra faktorer. Försäljningsmultiplar på mellan 0,2-0,6 är realistiska för låg tillväxt och få eller inga lönsamma företag. Beroende på mängden försäljning kan även en förändring av försäljningsmultiplen med en faktor 0,1 ha stor inverkan på företagets värde.

Om du gör en utvärdering med både EBIT och försäljningsmultiplar, och om utvärderingen med försäljningsmultiplen resulterar i ett högre värde än utvärderingen med EBIT-multiplen, indikerar detta en lägre avkastning på försäljningen än i jämförbara företag.

Beräkningsexempel för multipelmetoden:

  1. Exempelföretaget gör för närvarande 1 miljon hållbart resultat före räntor och skatter (EBIT). ”Hållbar” betyder att det är rimligt att denna vinst kan uppnås även i framtiden. 
  2. Det kan observeras på marknaden att små och medelstora företag mestadels säljs inom intervallet 4-7 gånger sin EBIT. 
  3. Eftersom företaget har en bättre position än genomsnittet i många ”mjuka faktorer” (t.ex. få klusterrisker i kundstrukturen) bedöms företaget med en EBIT-multipel på 6 i den övre delen av det observerade intervallet. 
  4. Företagsvärde: 1 miljon x 6 = 6 miljoner (detta är det så kallade ”enterprise value”)
  5. Härledning av försäljningspriset (”equity value”) från företagsvärdet: Företaget har ett banklån på 1 miljon som tas över av köparen. Detta subtraheras från Enterprise Value och ger försäljningspriset för företagets kapital.
  6. Basförsäljningspris = 6M – 1M = 5M 
  7. Vid tidpunkten för försäljningen hade företaget tillfälligt exceptionellt höga varulager värda 1 miljon. Det vanliga genomsnittet är 500 000. Eftersom varulagret i detta fall kan säljas med hög grad av säkerhet läggs 500 000 till försäljningspriset (s.k. utgående balansjustering).
  8. Slutligt försäljningspris: 5M + 0,5M = 5,5M

Ämnesvärdemetoden

Värdering = företagets egenvärde

Detta är den enklaste metoden för att bestämma egenvärde.

Du lägger till värdena för anläggningstillgångar och omsättningstillgångar till marknadspriser från balansräkningen, korrigerar dem för de dolda reserverna och drar av skatter, skulder och skulder. 

Det som objektivt finns där värderas, oavsett säljarens eller potentiella köpares intressen.  

Den stora bristen med denna metod är att den helt ignorerar företagets framtid. Den tar till exempel inte hänsyn till framtida inkomster, anställdas kunskap och erfarenhet eller etablerade kund- och leverantörsrelationer. Projekt som är i förvärvsfas och produkter som är i utvecklingsfas ignoreras också. Substansvärdet visar ett ganska lågt bolagsvärde.

I samband med försäljning av ett företag har det inneboende värdet i första hand ett informationsvärde och ligger vanligtvis under värderingsintervallet för de multipla metoderna, eftersom ingen goodwill och intjäningspotential över minimiräntan visas.

För det fall substansvärdet inte får en risktillräcklig ränta eller bolaget till och med går med förlust är det finansiella företagsvärdet – utan några värdehöjande koncerneffekter hos en eventuell köpare – i princip detsamma som likvidationsvärdet.

Det är vettigt att använda substansvärdemetoden i kombination med andra, mer optimistiska metoder, som till exempel intjäningsvärdemetoden (se avsnittet om medelvärdesmetoder) . Denna metod är helt olämplig för branscher där anläggningstillgångar spelar en obetydlig roll och där immateriella tillgångar är avgörande (som konsult- eller mjukvaruföretag).

Beräkningsexempel för substansvärdemetoden:

Värdet på anläggningstillgångar och omsättningstillgångar (till marknadspriser)1 000 000 euro
– Skulder/Skulder– 500 000 EUR
– Periodiseringar– 100 000 EUR
+ Frigörande av ekonomiskt onödiga avsättningar+ 100 000 EUR
= egenvärde= 500 000 EUR

Betydelsen av substansvärdemetoden

Substansvärdemetoden spelar idag bara en underordnad roll. Fördelarna är helt klart den enkla appliceringen och den goda spårbarheten av resultatet. Det låga informationsvärdet för många företag är negativt, eftersom immateriella värden och framtida utveckling inte beaktas.

Asset value-metoden är perfekt som en kompletterande metod. Den kvantifierar det verkliga värdet av företagets befintliga tillgångar och visar det faktiska beloppet av eget kapital. Detta är viktigt för finansieringen.

förenklad intjäningsmetod

Värdering = inkomst dividerat med kapitaliseringsgrad

Vid värdering av ett företag med diskonterade vinstmetoden ses företaget som en investering som ger konstant avkastning. Dessa konstanta avkastningar värderas enligt den matematiska formeln för en evig årlig inkomstström. Den genomsnittliga förväntade hållbara vinsten efter skatt under de kommande tre till fem åren divideras med en riskjusterad ränta (”cap rate”). Det på detta sätt fastställda värdet resulterar i värdet på det egna kapitalet (så kallat ”equity value”).

Eftersom den diskonterade vinstmetoden är baserad på prognoser bör de underliggande värdena vara så realistiska som möjligt. Resultatet bör också kontrolleras för dess känslighet för ändrade antaganden (t.ex. lägre/högre inkomst och ränta). Frågan uppstår alltid i vilken utsträckning den befintliga intjäningskraften hos det kreditvärderade företaget kan överföras till köparen vid en försäljning.

Maskiner eller varulager som är nödvändiga för normal drift ingår redan i denna beräkning, eftersom dessa är förutsättningar för att uppnå den hållbara inkomst som ligger till grund för värderingen.

Beräkning av kapitaliseringsränta

Kapitaliseringsränta = basränta plus marknadsriskpremie plus företagsspecifik riskpremie

Kapitaliseringsgraden består av tre faktorer.

 Basräntan, även känd som den riskfria räntan. Det är vanligtvis räntan på statsobligationer med en löptid på 10 eller 30 år. I slutet av 2021 låg grundräntan i Tyskland på cirka 0,10 %.

Marknadsriskpremien, som återspeglar entreprenörsrisken i relevant bransch och land.

Den företagsspecifika riskpremien, som utvärderar företagets specifika affärsrisker.

Exempelvis brukar en ränta på runt 20 % vara realistisk för värderingen av en hantverksverksamhet på grund av det ofta högre beroendet av ägaren. Detta har empiriskt bevisats av verkliga inköpspriser.

Faktorer som används för att fastställa riskpremien

Fungibility : Företaget kan tjäna pengar snabbt, säkert och utan höga kostnader. Detta är vanligtvis inte fallet med onoterade företag.

Företagsägarens roll: Företaget är mycket beroende av företagaren. Alla beslut och kontakter är fokuserade på honom.

Företagsstrategi: Det finns ingen begriplig strategi på kort, medellång och lång sikt.

Konkurrens: Konkurrenstrycket är högt och som ett litet företag med en liten marknadsandel finns det en ökad risk för press på marginalerna eller till och med tvingas bort från marknaden.

Kundstruktur: En stor del av omsättningen sker med ett fåtal kunder. Det finns knappast några byteshinder för kunderna. Kunderna har åldrats med ägaren och kommer att vara borta under överskådlig framtid.

Leverantörsstruktur: Beroende av enskilda leverantörer kan leda till leveransflaskhalsar eller förseningar i produktionen och det finns inga alternativ.

Ledning: Den är otillräckligt kvalificerad och/eller erfaren. Det finns en risk att den lämnar företaget efter ett ägarbyte.

Anställda: Utbildningsnivån för de anställda är ganska låg. Lämplig kvalificerad arbetskraft är svår att hitta på arbetsmarknaden, vilket har en negativ inverkan på den framtida tillväxten. Det finns ett beroende av några nyckelpersoner som inte är lätta att ersätta.

Engångsförsäljning: Försäljningen genereras huvudsakligen med engångskunder.

Beräkningsexempel för intjäningskraftsmetoden:

första position

  • Hållbar avkastning: 1 000 000 (genomsnitt av justerade intäkter under de senaste tre åren)
  • Tillämpad basränta: 2 % (riskfri ränta)
  • tillämpad marknadsriskpremie: 8 % (marknadspremie för branschen)
  • Företagsspecifik riskpremie: 10 % (eftersom den är över genomsnittet och beror på ägaren och företagets storlek)

Beräkning av kapitaliseringsränta

  • Kapitaliseringsränta = basränta + marknadsriskpremie + entreprenörsspecifik riskpremie = 2 % + 8 % + 10 % = 20 %

Fråga från köparens synvinkel

  • Som ett alternativ till att köpa ett företag, hur mycket pengar skulle köparen behöva investera i en alternativ investering med samma risk för att uppnå en avkastning på 1 000 000?

Beräkning av intjänat värde

  • Inkomstvärde = inkomst / kapitaliseringsgrad = 1 000 000 / 20 % = 5 000 000

Slutsats / tolkning

  • Med en köpeskilling på upp till 5 000 000 är det vettigt för köparen att investera pengarna i företaget. Med en köpeskilling på mer än 5 000 000 skulle han kunna tjäna bättre avkastning på annat håll med pengarna med samma risk.

Betydelsen av den diskonterade vinstmetoden i Tyskland

I Tyskland är metoden med diskonterade inkomster den mest utbredda metoden (IDW S 1). Det är det värderingsförfarande som lagen föreskriver för företagsvärderingar för arvs- och gåvoskatt. Metoden med diskonterade inkomster används i enlighet med detta av skattemyndigheterna och är allmänt accepterad i domstolstvister.

För utvärdering av små och medelstora hantverksföretag har arbetsgruppen av värdebestämmande företagskonsulter inom hantverksbranschen tagit fram AWH-standarden. Den är också baserad på metoden med diskonterade vinster och anpassas efter dessa företags särdrag. Ytterligare information finns tillgänglig från ZdH om utvärdering enligt AWH-standarden.

Den diskonterade kassaflödesmetoden (DCF) 

Denna metod har sitt ursprung i klassiska investeringskalkyler. Internationellt är detta den bedömningsmetod som har högst medvetenhet.

Teoretiskt ger DCF-metoden det mest exakta företagsvärdet. Kärnan i saken ligger dock i behovet av att projicera detaljerade framtida intäkter eller kassaflöden och motsvarande riskjusterade räntor (impact rate) för att diskontera dem till deras nuvärde.

Fördelen gentemot intjäningsvärdemetoden är den höga flexibiliteten, eftersom inte bara en enda ”hållbar avkastning” måste antas, utan man kan till exempel prognostisera utvecklingen av intjäningsläget separat för de kommande 5 åren. Detta ökar dock också komplexiteten och behovet av förklaring av utvärderingen.

DCF-metoden är mer lämpad för att bestämma företagsvärde för stora företag. Utgångspunkten är alltid en affärsplan för de kommande 5-7 åren. Denna metod tenderar att resultera i högre företagsvärden.

Till skillnad från den diskonterade vinstmetoden, som utgår från framtida vinster, beaktas här överskottsbetalningarna, så kallade kassaflöden.

En åtskillnad görs mellan brutto- eller entitymetoden och netto- eller kapitalandelsmetoden. I praktiken används oftast entitymetoden, med vilken företagsvärdet, det vill säga företagsvärdet inklusive finansiella skulder, bestäms.

Här diskonteras bolagets fria kassaflöde, inklusive ränta på lånat kapital, till idag med hjälp av den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden av de finansiella resurser som är bundna i bolaget. Med beräkningen av nettonuvärdet bör i första hand ett företags operativa potential visas.

Så långt det är möjligt bör en hel investeringscykel beaktas, eftersom investeringar i omsättnings- och anläggningstillgångar har en betydande inverkan på kassaflödena.

Kassaflödesprognosen och valet av diskonteringsfaktorer är parametrar som kan användas för att flytta resultat i önskad riktning. För att säkerställa att resultaten är tillförlitliga är en känslighetsanalys som visar hur förändringar i antaganden påverkar företagets värde. 

Valet mellan DCF-metoden och diskonterade vinstmetoden har i princip ingen effekt på värderingsresultatet, förutsatt att premisserna är desamma. Beslutet om någon av utvärderingsmetoderna bör därför göras beroende av målgruppen och syftet med utvärderingen.

Olika medelvärdesberäkningsmetoder / blandningsmetoder

På grund av uppskattningen av värdena är den diskonterade vinstmetoden förknippad med osäkerheter. Kombinationsmetoderna inkluderar även företagets substans i sin bedömning.

Tanken bakom medelvärdesberäkningsmetoder är att inkludera både tidigare och framtida förväntningar och risker. Detta leder till en hög acceptans, även och särskilt bland företag inom små och medelstora företag. Handels- och hantverksföretag och företag från tillverkningssektorn använder dem för planerade transaktioner, men de används också ofta för familjeintern successionsplanering.

Resultatet baseras på det vägda genomsnittet av tillgångsvärde och intjäningsvärde. Viktat innebär vanligtvis att dubbla intjäningsvärdet läggs till substansvärdet. Resultatet dividerat med tre och multiplicerat med de icke-operativa tillgångarna ger företagets värde. Men även alternativa metoder används, där substansens och inkomstens andel av det totala värdet viktas olika.

Medelvärdesmetoden eller Berlinmetoden

Med medelvärdet eller Berlinmetoden bildas det aritmetiska medelvärdet av intjäningsvärdet och substansvärdet. Det bygger på idén att högavkastande, lågfinansierade företag vanligtvis är utsatta för höga nivåer av konkurrenstryck som sannolikt kommer att minska dessa intäkter i framtiden. 

Värdering = (vinstvärde + nettotillgångsvärde) / 2

Wienprocessen

Wienmetoden beräknar också det aritmetiska medelvärdet av intjäningsvärdet och substansvärdet (tillgångsvärdet). Men beräkningen av dessa två värden skiljer sig från till exempel Berlinmetoden. 

Generaliseringen av de faktorer som är svårast att fastställa gör Wienförfarandet till ett förenklat förfarande. Kapitaliseringsräntan är fast till nio procent. Den osäkra prognosen för framtida resultat kringgås genom att ta snittet av de tre senaste räkenskapsåren. Wienmetoden används ofta som en alternativ metod om parterna inte kunde komma överens om andra värderingsmetoder.

Värdering = (vinstvärde + nettotillgångsvärde) / 2

Överskottsmetoden

Övervinstmetoden är en annan genomsnittsmetod och bygger på antagandet att vinsten på sikt endast motsvarar en rimlig avkastning på tillgångsvärdet.

Som ett resultat av tron att högre vinstmarginaler kommer att avta med tiden aktiveras övervinster utöver normalräntan till en högre ränta. Faktorer som kan vara orsaken till en vinstnedgång är till exempel en sämre ekonomi, ökad konkurrens m.m.

Två saker måste fastställas för värderingen:

  1. Belopp på räntan, med vilken substansvärdet ger långfristig ränta (”normalränta”).
  2. Antal år för vilka den övervinst som läggs till substansvärdet ska tillämpas.

Från den effektiva vinsten dras av räntan på det i bolaget bundet egenvärdet till återanskaffningspriser till normalränta. Denna ”övervinst” som överstiger normalräntan läggs till substansvärdet under ett visst antal år. Vanligtvis används en period på 3-8 år.

Utvärdering

= egenvärde + kontantvärde av övervinster

= tillgångsvärde + antal år med övervinst x (vinst – (normalränta x tillgångsvärde)) 

Numeriskt exempel: 1 000 000 + 3 x (200 000 – (10 % x 1 000 000)) = 1 300 000

Betydelsen av övervinstmetoden: Den spelar ingen roll i företagsvärderingspraxis.

Den schweiziska metoden eller Praktikermetoden

Utövarmetoden är lätt att förstå och förstå och används ofta som första referenspunkt för både köpare och säljare. 

När det gäller framgångsrika företag leder den praktiska metoden till mycket konservativa, låga värden för företaget. 

Även de schweiziska skattemyndigheterna använder denna värderingsmetod. Den förväntar sig en kapitaliseringsgrad på 9,5 %. 

Värdering = 2/3 x intjänat värde + 1/3 egenvärde

Stuttgartprocessen

Med Stuttgartmetoden är värdet på ett företag ett resultat av summan av substansvärdet och vinstvärdet. Denna metod användes i första hand för att fastställa onoterade företags affärsvärde vid arv eller gåvor. Eftersom detta förfarande inte längre är aktuellt avskaffades det 2009.

speciella fall

Specialfall: uppstartsvärdering

Specialfall: låg avkastning med mycket substans

Schnettlermetoden behandlar det speciella fallet med lågavkastande eller olönsamma företag med ett högt egenvärde som inte betalar lämplig ränta på ämnet. Det är min blandning av egenvärde och intjäningsvärde.

Redovisningsförluster uppstår till följd av avskrivningar på den höga nivån av materiella anläggningstillgångar. En köpare skulle redovisa den materiella anläggningstillgången till reducerad återanskaffningskostnad, vilket minskar avskrivningarna och ökar resultatet i enlighet därmed.

Vanliga frågor

Vilken är den bästa metoden för företagsvärdering?

Beroende på anledningen till värderingen och i vilken fas företaget befinner sig kan den ena eller andra metoden vara mer vettig. Vi rekommenderar att du provar flera metoder för att få en känsla för intervallet inom vilket värdet rör sig. Nimbo arbetar med multipelmetoden.

Hur fungerar multipelmetoden?

Denna metod kräver färska priser från jämförbara företag som underlag för beräkning. Man undersöker den multipel (”multipel”, ”multiplikator”) som dessa företag såldes för och tillämpar denna faktor på företaget som ska värderas. Multiplar kan till exempel vara multiplar av rörelseresultat (”EBIT-multipel”), resultat före räntor, skatter, avskrivningar och amorteringar (EBITDA-multipel) eller försäljning (”försäljningsmultipel”).

Vilken metod används för att utvärdera en nystart?

Med en start-up som ännu inte går med vinst och som växer starkt utvärderar du ett löfte för framtiden. DCF-metoden kan tillämpas på nystartade affärsplaner. Den använda diskonteringsräntan härleds från investerarnas förväntade avkastning.

För vem är multipelmetoden (multiplikatormetoden) lämplig?

Denna metod lämpar sig i första hand för väletablerade, lönsamma företag. Här kan en vinstutveckling över flera år läggas till grund för utvärdering. Ju stabilare de empiriska värdena är, desto mer meningsfullt blir resultatet. Denna metod är inte lämplig för företag som går med förlust eller befinner sig i en stark tillväxtfas.